Född 1754 i Öferbjörka Rättvik.
Död 1845-03-13 i Born Rättvik.
Dödsorsak: Ej angivet.
Blev 90 år
Nissa Erik
Larsson
Bonde.
Född 1752-10-26 i Rättvik.
Död 1822-06-30 i Born Rättvik.
Dödsorsak: Håll o Styng.
Står efter 1806 att han är sinnessvag
I prästens anteckningar har han lefvt ett ärligt och fromt vandel Han var sjuk sista 2 åren
och sängliggande 1 månad innan han somnade in i en ålder af 70 år.
Nissa Lars
Ersson.
Född 1778-10-26 i Born Rättvik.
Död 1822-01-20 i Born Rättvik.
Dödsorsak: Kräfta.
Hammanet uppdelat mellan bröderna 1 fattigdel till dottern Carin hon är ofärdig
Anteckningar av prästen i dödboken:
Sockenmannen Nissa Lars Ersson i Born hvilken 1778 föddes i denna by af ärliga och
gudfruktiga föräldrar, Vid vanlig tid ombesörjde de hans öfverkommande till Gud i den heliga
döpelsen samt
undervisning i Christendommens nödvändiga stycken för vinnande af ett evigt väl. Med
läraktighet och lydnad begagnade han denna undervisning samt belönade föräldrar omsorg
att bibringa honom dessa en
stilla ungdomslefvnad ??han hedrade torde vi få anse såsom ??? ???. af denna dyrbara
upplefvning.
På sitt 23 år gifte han sig med sin tryckande omständigheter efterlefvande enka Brita
Hansdotter.
flitigt sökte dessa makar som alltid med alfar vinlade sig att de måtte täckas varandra att
motarbeta fattigdommen och skulle omsider dem lyckas om icke ett annat ämne större
tillstött, ha angreps
omkring 2 år sedan af kräfta. I början var väl inte denna sjukdom så plågande, men genom
ett ständigt tilltagande blef han det omsider så mycket mer. Först sistlidne vårtid då
sjukdommen som
egentligen angrep ????? visade ett nog märkbart tilltagande med hvarje vecka, upplystes
han om hvilken sjukdom det verkligen var och om vådan som oftast åtföljes densamma samt
om nödvändigheten att
söka en skyndsam hjälp ifall den ej redan sökts för sent- Af ett tillförlitligt löfte af
församlingen att ej undandraga sig det.
Dom stödja honom i hans fattigdom begaf han sig därföre till Stockholm.
Men han kom dit sedan menniskokonst ej mer kunde lägga något hinder för framgång af
hans onda, utan fara att förkorta lif kunde icke de erfarna som där rådfrågades göra ett
försök till hans räddning
hvarför han sedan han där någon tid uppehållit sig på den hjelp församlingen ädelmodigt
och beröm sänt honom återbegaf sig hem.
Nu var ej annat hopp för honom öfrigt än att den allgode skulle förbarma sig öfver honom
med att snart sända döden för att sluta hans elände.
Med ett kristerligt tålamod och undergifenhet utstod han plågorna. Till det land där ingen
bräcklighet finns sträckte han sina blickar och hoppades för förlorarens nåd att lik ??? där få
bortbyta
sina sår och bräckligheter mot salighet i Abrahams sköte, och för detta hopp aktade han sitt
lidande ringa, för den hjelp han af lyckliga likar åtnjöt bar han alltid ett tacksamt hjerta. Att
himmelen
rikt måtte välsigna de barmhärtighet och människokärlek var hans innerliga önskan och bön
till densamma hvar uti hans maka också hjertligt förenade sig
Med rört och andäktigt hjärta anammade han den heliga nattvard, kort tid på förlängen
Guds ord antog han ?? den dyrbarasre gåfvan af Gud och vinlade sig att få begagna det
som han af det såg att det
borde begagnas. Deraf läste han ofta denna vers: Sjung läs och gack på Herrens vägar och
med dessa ord tog han i dödsstunden afsked af de sina Min maka och barn små.