Nissa Lars Ersson Född 1778-10-26 i Born Rättvik.
Död 1822-01-20 i Born Rättvik.
Dödsorsak: Kräfta.
Hammanet uppdelat mellan bröderna 1 fattigdel till dottern Carin hon är ofärdig
Anteckningar av prästen i dödboken:
Sockenmannen Nissa Lars Ersson i Born hvilken 1778 föddes i denna by af ärliga och gudfruktiga föräldrar, Vid vanlig tid ombesörjde de hans öfverkommande till Gud i den heliga döpelsen samt undervisning i Christendommens nödvändiga stycken för vinnande af ett evigt väl. Med läraktighet och lydnad begagnade han denna undervisning samt belönade föräldrar omsorg att bibringa honom dessa en stilla ungdomslefvnad ??han hedrade torde vi få anse såsom ??? ???. af denna dyrbara upplefvning.
På sitt 23 år gifte han sig med sin tryckande omständigheter efterlefvande enka Brita Hansdotter.
flitigt sökte dessa makar som alltid med alfar vinlade sig att de måtte täckas varandra att motarbeta fattigdommen och skulle omsider dem lyckas om icke ett annat ämne större tillstött, ha angreps omkring 2 år sedan af kräfta. I början var väl inte denna sjukdom så plågande, men genom ett ständigt tilltagande blef han det omsider så mycket mer. Först sistlidne vårtid då sjukdommen som egentligen angrep ????? visade ett nog märkbart tilltagande med hvarje vecka, upplystes han om hvilken sjukdom det verkligen var och om vådan som oftast åtföljes densamma samt om nödvändigheten att söka en skyndsam hjälp ifall den ej redan sökts för sent- Af ett tillförlitligt löfte af församlingen att ej undandraga sig det.
Dom stödja honom i hans fattigdom begaf han sig därföre till Stockholm.
Men han kom dit sedan menniskokonst ej mer kunde lägga något hinder för framgång af hans onda, utan fara att förkorta lif kunde icke de erfarna som där rådfrågades göra ett försök till hans räddning hvarför han sedan han där någon tid uppehållit sig på den hjelp församlingen ädelmodigt och beröm sänt honom återbegaf sig hem.
Nu var ej annat hopp för honom öfrigt än att den allgode skulle förbarma sig öfver honom med att snart sända döden för att sluta hans elände.
Med ett kristerligt tålamod och undergifenhet utstod han plågorna. Till det land där ingen bräcklighet finns sträckte han sina blickar och hoppades för förlorarens nåd att lik ??? där få bortbyta sina sår och bräckligheter mot salighet i Abrahams sköte, och för detta hopp aktade han sitt lidande ringa, för den hjelp han af lyckliga likar åtnjöt bar han alltid ett tacksamt hjerta. Att himmelen rikt måtte välsigna de barmhärtighet och människokärlek var hans innerliga önskan och bön till densamma hvar uti hans maka också hjertligt förenade sig
Med rört och andäktigt hjärta anammade han den heliga nattvard, kort tid på förlängen Guds ord antog han ?? den dyrbarasre gåfvan af Gud och vinlade sig att få begagna det som han af det såg att det borde begagnas. Deraf läste han ofta denna vers: Sjung läs och gack på Herrens vägar och med dessa ord tog han i dödsstunden afsked af de sina Min maka och barn små.