Levnadsbeskrivning

Född 1614-..-... Död 1674-11-18 i Härnösands domkyrkoförsamling. Dödsorsak: Bränd på bål. Elisabeth Målares, blev dömd till döden som häxa i Härnösand utan att han eller hans bror vittnade till hennes fördel. Källa: Wikipedia. Elisabeth Målares född 1614, död 1674, var en svensk som avrättades för häxeri. Hon tillhör de mer kända offren under det stora oväsendet 1668-76. Hon var mor till Laurentius Christophori Hornaeus. Elisabeth var änka efter den välbärgade målaren och borgaren Christoffer Larsson i Härnösand, som dött 1671, och hade två söner som båda läst i Uppsala och blivit präster 1672 : Lars i Torsåker och Petrus (som adjunkt) i Säbrå. Då det stora oväsendet nådde Härnösand 1673 var "Hustru Elisabeth Christoffer Målares" och hennes ogifta syster Mosis Britta bland de första som pekades ut som häxor. Mosis Britta anklagades främst för att hon ofta svor och hade ett hett temperament. Systrarna utpekades av 28 barn för kidnappning till Blåkulla. Elisabeth utpekades av pojken Jöns Jönsson som hävdade att hon red till Blåkulla med honom på repslagaren Per Mårtensson som spelade cittra och fiol i Blåkulla och slickade Satans hund i ändan och att hon gav honom stryk varje natt medan han vittnade, Karin Jönsdotter (11 år) att hon kom och hämtade henne genom att öppna väggen med en nål ridande på en överviktig man. Ett vittne berättade om att frigående boskap ofta gick nära hennes fönster, ett tecken på att hon mjölkade dem med bjära. En vuxen, Margareta, berättade hur hon funnit en växt, bjäreskarn, växande vid trösklarna. Sådana växter ansågs tyda på att boskapen mjölkades med bjära, och då man brände dem, framkallade man genast den häxa som ägde bjäran: Margareta och hennes piga hade bränt växterna, och Elisabeth hade då kommit dit, spottat tre gånger och dragit ut växterna ur elden. Elisabeth framhöll att hon hade två söner som var präster, men domstolen konstaterade att likväl som en "god" människa kan få "onda" barn kan det vara tvärtom. Dessutom hade ingen av hennes prästsöner kommit till hennes försvar. Hon dömdes till döden. Vid avrättningsplatsen bekände hon och fick motta nattvarden innan hon halshöggs och brändes med sin syster. Efteråt intygade barnen att de nu sov lugnt om nätterna.