Josef
Grelsson
Född 1620 i Mo Junsele.
Död efter 1670 i Mo Junsele.
Fysisk beskrivning: .
Bonde i Mo, Junsele .
Också bröderna Bengt och Hans Josephson noteras under kortare tid i Mo och fadern Joseph Grelson sitter som nämndeman i Sollefteå tinget under den stora häxprocessen mot Sahra Pedhersdotter frånEden,
Junsele år 1664, anklagad för Blåkulllafärder och trolldom tillsammans med barnarov. Till Josephs heder skall sägas, att rätten friade henne och ställde henne endast under Guds dom.
Åren 1651-52 kommer en dramatisk notis, som säger att de båda knektarna rapporteras som "saknade och försvunna" men året därpå äro Elias och Joseph tillbaka, Elias i Mo nr.3 och Joseph i Mo nr.5,
därhan antecknas i längderna t.o.m. 1670 och han och hustrun får sönerna Abraham, som bosätter sig i Krånge, och Grels, som tar över gården i Mo och fortsätter vår släktföljd. . . . .
Här få vi dessutom ett bevis för ett släktskap och som jag pekat på i min utredning om Eliasson-Myrholmssläkterna i Mo och senare Wallen, har Grels- och Eliasfamiljerna redan i tidigt 15-1600
taletablerat ingifte, vapenbrödraskap och ett gott och nära grannskap, som skulle fortsätta och utvecklas under ännu flera släktled. Likt de flesta andra Junselefamiljer är detta ett typexempel på
hurde olika släkterna inom en begränsad yta och liten kontakt med omvärlden flätas samman kors och tvärs och där varje individ hade släktingar i socknens alla hörn. Junsele låg som en ö i
"storskogen"ända fram till slutet av 1800-talet långt från banade vägar, centralorter och kontakterna med omvärlden voro nästan obefintliga för de flesta.
Drottning Kristina avgår som regent 1654 och Karl den 10:e Gustaf tar vid med ännu fler krig i Polen och Danmark, som resulterar i freden i Roskilde 1658, som ger Sverige tillbaka Skåne,
Halland,Blekinge och Bohuslän, Trondheims län med Jämtland och Härjedalen, en storvinst!
Son till Grels och Merit (Märit) och omnämnes fr.o.m. 1641-43 då han övertog gården från modern. Han övertog också knektuppdraget efter fadern och 1645 noteras han och grannen Elias Erson "att
desseefterskrefvne ähro uti krigstjänst", men 1647 äro båda återkomna till Mo.
Vid denna tid är man inne i 30-åriga krigets slutskede och befälhavarna Torstenssons och Wrangels arméer kämpar nere i Jankow och Bayern. År 1649 förekommer han i ett tingsprotokoll, där han säljer
1seland till sin vapenbroder:
-"Elias Erichson, Moo, får fastebrev å 3 Seland, köpt af Jacob Pedherson, Böle, för 5 Dr. samt 1 Seland af sin svåger Joseph Grelson, Moo, dennes hustrus arv för 6 Dr. Silvermynt."
JOSEPH GRELSON Nr:2 (av Rune Blomström)
(förekommer i längderna 1641-70)
Grels
Josefsson.
Född 1650 i Mo Junsele.
Död 1712 i Junsele.
Fysisk beskrivning: .
Tolvman, dvs. nämndeman .
En annan märklig notering förekommer den 5 okt. 1700, då Grels upplåter hemmanet till sonen Jöns? Här måste det ha skett en felskrivning av tingsskrivaren och troligen gäller det sonen Joseph,
som1703 står för hemmanet. Grels Josephson fick följande barn:
Joseph Grelson, född omkr. 1674- död 1718
Salmon Grelson, född omkr. 1676- död 1759 bosatt i Krånge
Abraham Grelson född omkr. 1691 död 1772 gifter sig med Anna Hindricsdotter i Gafsele, där han sedan verkar som Länsman i Åsele. Hans intressanta livsöde får ett särskilt kapitel längre fram.
Karin Grelsdotter född omkr. 1672 död 1749 gift med Abram Erson Bölen 2
Detta var också häxprocessernas och rättegångarnas tidevarv framför allt annat. Inte nog med att krigen skapade olyckor, svält och allmän misär religiös hysteri med fanatiska
helvetes-predikandepräster skapade en masspsykos bland människorna, som drev grannar och släktingar att angiva varandra för häxeri, Blåkullafärder, barnarov och trolldom i största allmänhet. Ingen
gick säker, hustrurkunde angivas av de egna makarna och mutade gossar och flickor ställdes vid kyrkdörren för att peka ut skyldiga besökare. Ångermanland blev oerhårt svårt anfäktat av denna
religiösa pest, somresulterade i massavrättningar. I Sollefteå dömdes 6 kvinnor till halshuggning, 17 till spöslitning eller gatlopp. I Härnösand mister 40 personer livet och i Torsåker kommenderas
befolkningen ut till"Häxberget", för att se hur ett 70- tal "trollpackor" avrättas i stupstocken. Kyrkans makt var oerhörd, annars skulle inte prästerskapet kunnat få fortsätta efter denna vidriga
massaker.
Hon stal för att överleva ooh straffad blev hon men slapp spöstraff och fästning.Hon dömdes att plikta 9 mkr. S-mynt samt till Grels utgiva 3 Daler kmt., var hon nu skulle taga de pengarna
ifrån?Grels behöll skinnet och köttet, men så har efteråt tycker man, att Ingrid åtminstone fått behålla köttet. Grels var valförsedd och saknade ingenting men ibland måste lagen ha sin gång.
Tills vidare ja, för det måste ju bli anmälan och rättegång om saken och Grels tog grannarna och även Ingrids bror med sig som vittnen till tinget och krävde ersättning och plikt efter lag, menrätten
var ganska mild i sin bedömning och deras utlåtande lyder:
-"Hustru Ingrid är visserligen stämd men står intet till svars ty av ortsbor berättas, att hon är så fruktansvart fattig att hon intet ens äger kläder på kroppen att bevara sig med för vintern
ochkölden.
Men si, när man hade undersökt allt, ja då låter det så här ordagrant i tingsprotokollet:
-"Vi rannsakade Ingrids stuga intill dess vi funno att Hustru Ingrid slaktat fåret, snott köttet in uti skinnet och det gömt op uti Skorstens Muren eller pipan, det hon där satt käppar
under,hvarifran det nedertogs, då hustru Ingrid måste tillstå sitt brott och skinnet med köttet sattes till Erich Eliason i Moo tills vidare!"
Men här skall det bli husesyn, så gubbarna började vända upp och ned på allt, som fanns i den trånga stugan medan gumman nekade och tjattrade hela tiden om oskuld och oförskämdheter.
Men vad i all världen, av alla kåkar i Junsele, så inte hade de väntat sig det här! De tre kumpanerna glodde på varandra men spåren ledde ju faktiskt hit, så det fanns inget annat att göra än
attbanka hårt på den gistna dörren! De fingo bulta flera gånger och de stampade och de svoro långa eder innan dörren sakta svängde upp på gnällande gångjärn och i skumrasket innanför skymtade en
gumma,Hustru Ingrid kallad, och hon niger för de breda gubbarna. Lite besvikna kanske, för de ha ju hela tiden varit inställda på att få tampas med en karl.
När Grels hämtat sig något från chocken, gick han raka vägen till grannarna Erich Pålson Trygg och Michel Erichson och anmodade dem att följa honom i sökandet efter tjuven och samtidigt tjänstgörasom
vittnen. Sagt och gjort, de klädde sig varmt, drogo ner pälsmössorna över öronen, satte näsan ned mot backen och så började jakten på den har tjuvstrykern, nu skulle han få den fan*en! Det varingen
större konst att följa spåren i snön man behövde inte ens vara jägare för att se vart de bar ner mot älvbrinken, ut på den frusna älven och upp mot strandslänterna på andra sidan mot Krånge ochdär
slutade de utanför en gammal stugdörr.
Fårstölder i Mo 1698
Vintermörkret låg tungt över byarna nyårsnatten 1698-99 och dolde helt den mörkklädde gestalten, som försiktigt spanade åt alla håll och med återhållen andning av rädsla för lättsövda hundar,
trevadesig fram mot ladugårdsväggen på Grels Josephsons gård i Mo. Fötterna sattes mjukt i snön och hukande försvann gestalten in genom den låga dörren, som försiktigt åter stängdes. I det svaga
ljuset frånfönstret blänkte det till av ett knivstål i några snabba hugg, köttet styckades och sveptes in i fårskinnet, bördan slängdes upp på axeln och med snabba steg tog skepnaden skydd av bodar
och härbrenoch försvann i mörkret, ner mot den frusna älven.
Så blev det morgon, den första på det nya året 1699 och Grels Josephson i Mo steg ut på gårdsplanen, sträckte på sig och gäspade och ställde stegen mot ladugården för att se till djuren. Men redanvid
dörren anade han oråd, då han såg blodspåren i snön och väl inne såg han till sin häpnad att själva gumsen var borta "va' ända in i helskotta, hocken ha tege sjålva gam-gumsen?"
Grels däremot tager hand om fädernegården och förekommer även han i ett märkligt tingsprotokoll. På nyårsnatten 1698 förövade änkehustrun Ingrid 0lofsdotter från Krånge, på andra sidan av den
frusnaÅngermanälven, stölden av en gumse i Grels fähus i Mo och den här historien förekommer i ett av mina radioprogram och lyder så här:
-"och jag har ju tidigare nämnt att det funnits svåra kvinnoöden i Junsele under äldre tid och här skall jag försöka berätta om ett av dem:
blev utsedd. till "Tolfman" för Junsele med ett bomärke i form av tre trianglar, som mötas i spetsarna. Som framgår av föregående sida hade Grels flera bröder. Abrahams andel i arvet utlöstets
avsyskonen 1682. Året före figurerar han i en mycket invecklad fastighetsaffär, där en Hustru Märtha Erichsdotter i Eden drar fallet inför rätten och protesterar mot Abraham Josephsons köp av 5
Seljord i Mo och som hon på sina barns vägnar söker få köpet att gå tillbaka. Både Märtha och Abraham kan uppvisa div. handlingar-men i Märthas papper finns sådana förbehåll i köpet, att nämnden
gerhenne rätt.
GRELS JOSEPHSON Nr. 2 (av Rune Blomström)
(förekommer i längderna 1670-1712)