Victor Walfrid Trygg Kronobåtsman.
Den siste båtsmannen i roten Trygg, Viktor Valfrid Lindblad Trygg i Mo. Jag tänker ej redogöra för allt om honom, för han upptar 45 sidor i utredningen. Han föddes i Åsele 1845 och blev båtsman i roten Trygg 1865. Blev gift 1871 med Catharina Maria Falkensson, född 1851. De fick döttrarna Kristina Maria född 1872, och Sara Concordia född 1874. Han erhöll avsked som båtsman, men makarna fick bo kvar på torpet i Mo tills de avled. Viktor Valfrid avled 1931 och hustrun några år senare. I utredningen kan vi följa hans liv som båtsman i detalj, hans ekonomi, torpet med ekonomibyggnader och hägnader, samt mycket annat. Ett exempel är ur hans tjänstgöringsbok där vi kan se år för år vad han sysslat med under sina tjänstgöringar i Stockholm. T o m hans skjutprov med träffbilden fanns med. Dessutom kan vi se att han även var utbildad dykare. Exempelvis åren 1876-77 var han tjänstgörande som skansgast på kanonbåten Motala, varefter han tjänstgjorde på örlogsstationen samt fartyget Falken. Går vi framåt i tiden hittar vi honom som befälhavare på en ångsfärja 1883. Vidare står han som varvsarbetare och slutligen vid hans sista tjänsgöringsår 1897 är han noterad som Kompani- och vaktkorperal. Signalementet på V.V. Trygg lyder följande: Längd 1,841 meter, grofväxt, blå ögon, brunt hår och tunt skägg. Färgsinne normalt. Anses som oandvändbar till sjötjänst.

När Carl August hade avlidit 1867 sålde hans änka torpet som tydligen blivit friköpt tidigare '.....Jag Anna Dorothea Trygg upplåter och försäljer till underteknade Båtsmans Rotehållare under N:o 115, mitt till vunna och på min lifstid till egad Rote Båtsmans Torps lägenhet inom Södra Ångermanland Junsele Socken Mo by; hus och jord och därefter hörande lägenheter, emot en betingadt öfverenskommen köpesumma Trehundra fämtio /350/ Riksdaler R:mt............osv. Nästa båtsman och den siste i roten var Viktor Valfrid Trygg, född i Åsele 1845, död i Mo 1931, och antagen som båtsman 1865-11-18. Som vi såg i ovanstående köpekontrakt köpte roten torpet efter änkan till den förre båtsmannen. Från dennes tid har vi funnit torpsyneprotokoll och i det första från den 24 november 1870, ser vi att det var Viktors bror Landbonden Erik Lindblad som underrättat synemännen om torpets beskaffning och var alltså den som var orsaken till att torpet blev avsynat. Han påvisade att det redan i kontraktet från 1865 noterats att rotebönderna inom 2 år skulle förse torpet med nödiga byggnader. Med vid dessa syner fanns bl.a båtsmannens kompanichef. Här följer vilka byggnader som fanns och i vilket skick de var i vid synen; (moderniserad och förenklad text) Stugubyggnad. Idelad i kök och en oinredd kammare. 12 varv hög. Byggnaden var nedsjunken och låg, och synemännen ansåg att den borde uppvägas och underbyggas med ett timmervarv. Fähuset. Var nytt, men inte helt färdigbyggt. Skulle förses med golv och bås, samt att yttertaket skulle iståndsättas. Härbret. Detta hade enligt synen förr begagnats till bryggstuga. Väggarna var i gott skick, men inne i byggnaden fanns sten efter bakugn kvar, vilket synemännen ansåg borde tas bort och ersättas med golv. Dessutom skulle nytt undertak in- läggas och det yttre repareras. Lada. Behövde nytt tak. Loge. Väggarna var i gott skick, men taket ansågs vara i behov av reparation. Hässja (ant. kornhässja). Var i gott skick. Åkern var gammal och välhävdad, men hägnaden däremot behövde repareras. Nästa torpsyn hölls den 4 december 1871, dvs drygt ett år senare. Där ser vi att Stugan är uppbygd och även flyttad, men hur långt kan vi ej få reda på i synen. Muren är omgjord och försedd med bakugn med järnstör i spiseln. Golvet var omgjort, och fönstren lagade. Fähuset var försett med golv och bås, samt att taket var reparerat. Ladan och logen var under nytt tak, samt att hägnaden var åtgärdad. Den tredje torpsynen är från den 13 oktober 1873. Åker och ängsmark uppmättes noga denna gång, samt att hägnaderna inspekterades. De senare fick en del anmärkningar. Sedan redovisades byggnaderna noggrant: Boningshus. 23 ½ fot långt, 14 ½ fot brett och 12 varv högt under spåntak. Huset var indelat i i kök 16 ½ fot långt, 14 ½ fot brett samt kammare utan eldstad. Man noterade att förstuga saknades. Man kan läsa i protokollet: 'då förstuga saknades och stugan ej innehade föreskrifven storlek 16 fot i fyrkant, så blef den öfverens-kommelse träffad att mot det båtsmannen gillade ocg för framtiden godkände byggningens storlek så länge hon kunde begagnas och vidmakthållas i godt och lagligt skick. Rotehållarna åtog sig att reparera byggnaden, som skulle diktas till, knutar och omkring dörrar och fönster. Man skulle ta upp golvet och hopdriva detta, samt lägga nya syllar. Man beslöt att en förstugukvist skulle uppföras till en storlek av 7 fot i fyrkant med lika höjd som stugan, och den skulle förses med dörr och lås med ett lågt fönster ovanför dörren. Bakugnen skulle även lagas. Fähusets tak skulle repareras med spån. Ladan skulle flyttas emot fähuset och förenas med detta genom en överbyggd svale av minst 5 alnars bredd, så att fähuset, svalen och ladan kom under gemen- samt tak. Logen och Boden lämnades utan anmärkning. Hässjan ansågs bättras med stöd och nya troer. Syn den 8 augusti 1885. Boningshuset. Ansågs gammalt och bristfälligt, 23½ fot långt och 14½ fot brett samt 12 varv högt. Spåntaket var i dåligt skick. Stugan var indelad i kök 16½ fot långt, 14½ fot brett och i en kammare utan eldstad. Köket var försett med mur och spis utan bakugn. Golven och tak var i bra skick, men dörr fönster bristfälliga. Byggnaden saknade ännu förstuga. Eftersom synemännen ansåg stugan som obebolig och ej uppfyllde ändamålen, ansåg de att 'en ny byggnad borde före juni månads utgång 1886 uppföras'. Kompanichefen och båtsman Trygg instämde i förrättningsmännens utlåtande, men rotebönderna ansåg att stugan kunde repareras, samt att de kunde tänka sig att bygga en förstugukvist. Vad gäller de övriga byggnaderna kan vi se att fähuset nu var sammanbyggt med med foderladan genom en svale. Logen skulle få nytt tak, och härbret var i bra skick. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Härnösand fick denna syn i sin hand, och gav då order om att man före den1 juli nästa år (1886) reparera fähuset, logen och hässjan, samt endera bygga nytt boningshus eller reparera detta grundligt. Syn den 5 juli-1886. I denna syn kan vi se att boningshuset reparerats och fått en förstugukvist, nya fönster och fönsterbågar, samt fått 2 nya timmervarv. Taket var även nytt, muren förbättrad, och i övrigt var allt reparerat. Fähuset hade fått ett nytt mellantak, och nya bås. Logen hade fått nytt tak, och hässjan fått nya stöd och stänger. Syn den 26 september 1887. I denna syn endast året efter ansåg man att boningshuset skulle förses med en stenfot höjande sig en halv fot ovan markytan. 2 nya varv timmer närmast sten- foten skulle intimras. Bakugnen och golvet skulle grundligt repareras, samt väggarna drevas. Förstugukvisten skulle förses med dörr och lås. Taket i köket skulle tätas. Ladugården (fähuset) behövde repareras. Vedlider och hemlighus (dass) skulle uppbyggas. Detta skulle vara klart till den 1 juli-1888. I hembygdsföreningens arkiv kan man även följa kostnader etc. för en del av det arbete som utfördes för torpet, samt pris för gångjärn osv. Källa Göran Stenmark
Född 1845-05-16 i Åsele.
Död 1931-11-04 i Mo Junsele.
Begravd 1931-11-25 i Junsele.