Else Sophie Apend.
Död 1707 i Aarhus.
Christian Pontoppidan.
Stiftprost.
Född 1696-06-16 i Aarhus.
Christian Pontoppidan, född den 16 juni 1696 i Aarhus, död 1765, var en dansk präst, son till stiftsprost Ludvig Pontoppidan, bror till Erik Ludvigsen Pontoppidan. Då Pontoppidan tio år gammal hade
mist sin far och hans mor dog året efter fick han stiftsprosten i Viborg, Mads Trane, till förmyndare. I det sammanhaget blev han tagen från Århus Skole och sänd till sin halvbror, Henrik Pontoppidan
i Fredericia. Av honom blev han undervisad och dimitterad till universitetet 1714. Efter att ha tagit attestats 1716 blev Pontoppidan 1719 personlig kaplan i Horne (vid Fåborg). 1722 blev han
residerande kaplan i Nykøbing på Falster och 1726 sognepræst i Torkildstrup. Hans hälsa tålde inte klimatet på Falster, och han mottog därför 1736 transport till tjänsten i Æbeltoft. Därifrån kom
Pontoppidan redan 1738 till Aarhus Frue Kirke, och slutligen 1748 blev han stiftsprost och präst vid domkyrkan, samma ämbete som hans far hade beklätt. 1752 fick han den teologiska doktorsgraden för
en avhandling om "elendighedens ovn" i Jes. 48,10. I övrigt hade han en del handskrivna arbeten liggande hos sig, men en tilltagande sjuklighet och skygghet hade mot slutet av hans liv helt nedbrutit
hans arbetsförmåga. I fyra år hade han J.E. Heilmann till hjälppräst. En son uppnådde 1761 hans tillåtelse till att låta trycka en traktat av honom om "Sjælens udødelighed"; den var utarbetad 1723
och hade legat färdig för utgivning i 30 år
Död 1768-08-16 i Aarhus.
Erik Pontoppidan.
Född 1698-08-24 i Århus.
Död 1764 i Köpenhamn.
Erik Pontoppidan, född 24 augusti 1698 i Århus, död 20 december 1764, var en dansk teolog, historiker, författare och ornitolog. Pontoppidan, som var son till stiftsprosten Ludvig Pontoppidan, blev
1721 lärare hos hertigen av Plön, som 1723 utsåg honom till slottspräst på Nordborg. Därefter blev han hovprost i Köpenhamn 1735, teologie professor 1738, biskop i Bergen 1745 och prokansler för
Köpenhamns universitet 1755.Författarskap Pontoppidan var en mycket flitig författare, i synnerhet i historia och teologi. Han var anhängare till pietismen och motståndare till allt religiöst tvång.
År 1737 skrev han sin Forklaring over Luthers katekismus, som i de danska skolorna var i bruk till 1794 och i Norge ända in på 1900-talet. Han utgav också en ny psalmbok (1740), som användes under
lång tid. Han författade även den märkliga romanen Menoza, en asiatisk prinds, som rejste om og søgte christne som fick stor spridning (1742-43, ny upplaga 1860) och översattes till holländska,
tyska, franska och svenska (1771-73 och 1860-61). Av hans historiska skrifter kan nämnas Marmora danica, en samling inskrifter i Danmark (två band, 1739-41), Gesta et vestigia danorum extra Daniam
(tre band, 1740-41), Annales ecclesiæ danicæ (fyra band, 1741-52), en dansk kyrkohistoria på tyska, som framkallade en tvist med Jakob Langebek, Origines havnienses (1760) och Den danske atlas, en
historisk-topografisk beskrivning över Danmark (sju band, 1763-81, de fem sista utgivna av Hofman). År 1745 skrev Pontoppidan en avhandling om Det danske sprogs skjæbne i Sønderjylland, första
försöket att hävda modersmålets rätt, och han hade redan 1740 i Schaubühne Dänemarks framhållit Nordens tre språk som dialekter av ett enda. Som biskop samlade Pontoppidan ett Glossarium norvagicum
(1749) och skrev även ett Forsøg til Norges naturlige historie (1752-54). Många av Pontoppidans smärre skrifter översattes till svenska, till exempel Sanning till gudaktighet, uti en enfaldig och
grundlig förklaring öfver dr Lutheri Lilla katekes (1764; åttonde upplagan 1861) och hans Herrliga tros-spegel (1766; åttonde upplagan 1874). Ornitologen Som ornitolog anammade han mycket tidigt
Linnés idé om en systematik baserad på en binärnomenklatur. I ett appendix till Danske Atlas beskrev och namngav han många av Nordens vanligare fågelarter på detta sätt för första gången, som
exempelvis gråtrut, silvertärna, sillgrissla, smålom, myrsnäppa, spovsnäppa, jorduggla och fjällvråk
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Pontoppidan, 2. Erik d.y.